Den globala produktionen av kläder har mer än fördubblats sedan 1975, och konsumtionen beräknas uppgå till 102 miljoner ton per år 2030. Samtidigt släpper textilindustrin ut 4–5 miljarder ton växthusgaser årligen, vilket motsvarar 8–10 % av de globala koldioxidutsläppen. Svenskar köper i genomsnitt 14 kilo textilier per person varje år, vilket resulterar i utsläpp på 4 miljoner ton koldioxid, motsvarande 850 000 bilresor runt jorden. För att förändra denna alarmerande trend behöver vi en genomgripande förändring av våra konsumtionsvanor.
För att på ett hållbart sätt stimulera detaljhandeln och tjänstesektorn kan klädernas livslängd förlängas genom reparationer. Detta innebär att reparationer måste göras tillgängliga och attraktiva för konsumenterna. Tyvärr är hindren för att reparera fortfarande höga, vilket skapar en ond cirkel av ständigt ökande konsumtion. För detaljhandeln och tjänstesektorn är en sådan djupgående förändring av deras dominerande affärsmodell fortfarande en stor utmaning, särskilt i lågkonjunktur. Många studier, tillsammans med flera nyliga konkurser av gröna start-ups, har visat att gröna attityder inte alltid resulterar i hållbara beteenden. Det är frestande att anta att konsumenterna inte är villiga att göra hållbara val; därför utmanar projektet denna uppfattning. Projektet syftar till att övertyga om att nyckeln till att förlänga klädernas livslängd är en gedigen förståelse för människors motiv, dagliga rutiner och hinder för reparationer. I det här projektet undersöks dessa komplexa frågor från två perspektiv: teorin om social praktik i kombination med beteende ekonomiska metoder.